Vill kunna leva livet som en neurotypisk människa.

Idag är jag inte vän med min diagnos. Är inte vän med hur min hjärna fungerar.

Vill inte brottas med att hantera det som är jobbigt. Vill inte behöva anpassa mig. Vill kunna leva livet som en neurotypisk människa trots att jag vet att det i sig kan ha sina svårigheter också. Vill inte ha asperger.

Jag har svårigheter med ljud vilket inte fungerar bra ihop med att bo i lägenhet. Går ständigt runt och stör mig på alla ljud som kommer ovanför och underifrån. Min bägare börjar rinna över. Vill nästan skrika. Samtidigt vet jag att det inte är tyst från våren lägenhet, lite dubbelmoral då. Klarar av ljuden jag själv har valt med inte ljud som är ofrivilliga. Ljuden från Sandrea valde jag samma sekund jag valde att behålla henne i min mage.
Sedan har vi regler som att det ska vara så tyst som möjligt efter klockan tio på kvällen, det är jag noga med att följa. Följer alltid regler och vill göra rätt för mig. Om Sandrea är uppe på natten får hon absolut inte springa och röja runt i lägenheten för att inte störa mer än nödvändigt. Jag bär henne oftast för att hon inte ska dunsa i golvet. Om hon skriker försöker jag hitta en sån snabb lösning som bara går, om det är att ge henne en kaka eller att titta på TV. Stör mig då på grannar som inte visar samma respekt och orsakar att man inte kan sova. Är väl 50% mina egna problem och 50% problem med grannarna.

Sen att jag bor i förorten då finns det nästan ingenstans där man kan hitta tystnad. Även om det alltid har varit i lägenhet eller radhus som jag har bott i har det funnits möjlighet att fly ut till skogen för att hitta tystnaden. Men det finns inte här eller är inte lättillgängligt. Längtan efter att bo på landet har inte varit större än den är just nu. Vet att jag har långt kvar innan den möjligheten finns. Frågan är vad jag ska göra för att få det att fungera under tiden? För jag älskar vår lägenhet. Omgivningen som tär på mig. Tror att det är en av anledningarna till att jag har mått dåligt med ångest en hel del senaste tiden men har inte riktigt klickat att det är alla intryck som gör att jag mår dåligt. Blir stressad av att ständigt mötas av ljud från alla håll och kanter. När jag går själv har jag musik att fokusera på och hörlurar som tar bart bakgrundsljud men kan inte direkt gå runt med det inne. Därför älskar jag när vi åker ut till mamma och kan vara ute i naturen. Promenaderna där men Enzo är som balsam för själen.

Om ni har några tips på en lösning som går att göra i hemmet för att underlätta berätta!

Gillar