Inte så skönt som en kan tänka sig.

Några bilder på trollet när hon undersökte blommorna på balkongen i Tirana.

Vi är hemma igen. Eller ja. I vår lägenhet i Stockholms förort. Känns inte helt bra att vara tillbaka. Inte så skönt som en kan tänka sig. Längtar redan tillbaka. Redan när vi stod vid säkerhetskontrollen frågade Sandrea efter sin pappa. Tittade förvirrat runt sig. Då började det brista för mig. Lyckades ändå hålla mig rätt samlad den här gången. Fällde några tårar på planet medan Sandrea låg utslagen i min famn. Nu ska vi vänta en månad och sen är vi tillsammans igen för tre månader. Vi har tack och lov fått iväg ansökan till migrationsverket. Det är i rullning nu.

Nu har vi några dagar tillsammans hemma innan jag börjar arbetsträna. Det ska bli otroligt spännande så min fokus ligger på det. Mysa och sedan ta tag i livet på något sätt. Ville passa på att ha henne hemma några dagar innan jag börjar för att jag inte har möjligheten sen och för att hon inte ska hinna bli sjuk tills på måndag. Hennes dygnsrytm behöver vridas tillbaka också. Den är katastrofal just nu. Ska göra mitt bästa att komma in själv i någon form av dygnsrytm och rutiner.

Gillar