En inre förändring.

Jag går igenom nånting väldigt personligt. En del av mig vill vara öppen runt det samtidigt känns det för tidigt. Jag vet inte var jag står i det. Det har ingenting med familjen att göra, allt är stabilt på den fronten. Det är en inre förändring som sker och det gör mig så otroligt förvirrad. När jag har tänkt på ett sätt så länge och helt plötsligt säger hela jag något annat. Jag tvivlar på mina egna känsla, ifrågasätter allt. Trots att det känns så förvirrande ska jag undersöka känslan närmare, förstå betydelsen och kanske tillslut landa i något. Tror att det är en bra utveckling men en läskig sådan. Känns främmande och stärkande också.
Tacksam för min Gubbe som stöttar mig i detta och min mamma som jag har bollat lite med. Jag är spänd inför var det leder mig och tacksam för stödet jag har runt mig.

Ledsen om inlägget blev lite förvirrande men kände för att skriva av mig.

Gillar