En efterlängtad dag.

Två bilder från min fotopromenad igår.

Helgen är här. I mitt huvud börjar helgen när fredagen är avslutad. När jag har gått hem från jobbet. Då börjar helgen. Jag tror inte jag är ensam om att tänk och känna så.
Veckan har varit bra, Arbetsträningen har varit bra. Jag trivs där. Kollegorna är trevliga och mysiga. Känns som en familj på något sätt. Alla är förstående och man får göra allt i sin takt vilket är fantastiskt. Idag fick jag extra mycket skratt så att tårarna rann. Fick en lättnad också i veckan när min nya handläggare sa att jag eventuellt kunde få fortsätta vara kvar där när delen med arbetskonsulenten är över.
Den bästa delen av den här veckan sker imorgon. En efterlängtad dag. Imorgon kommer han. Personen som jag har saknat. Han som är min trygghet. Han som är pappa till min dotter. Min Gubbe. Vi har avklarat vår dryga månad isär. Nu ska vi få tre månader tillsammans som familj. Ser framemot att se Sandreas glädje när vi möter honom vid bussen imorgon. Det ska bli en bra dag. Kommer dock vara märkligt att bo hos pappa de första dagarna av hans vistelse här. Men det kommer bli bra! Bara han är här.

Gillar