Du skrek efter honom i sömnen.

Vill kunna ge dig allt du vill ha. Framför allt vill jag ge dig din pappa. Kärleken du förtjänar av din pappa fysiskt. Kärleken som han vill visa dig i form av kramar, pussar, bus eller helt enkelt sitta och läsa en bok för dig. På grund av myndigheter och lagar kan varken han eller jag göra det. Du måste få vänta på att träffa honom och han måste vänta på att få träffa dig. Båda ni är så starka. Vet att du saknar honom. Insåg bara inte hur mycket för än du skrek efter honom i sömnen. Du skrek så förtvivlat efter honom som att han behövde rädda dig från något. Det krossade mitt hjärta. Och jag kunde inte göra nåt förutom att klappa dig lugnande och vänta på att drömmen skulle passera. Det satte ett spår i mig. Fick mig att vilja släppa allt och åka till Albanien direkt, till och med tanke om att flytta dit här och nu dök upp. Sen kom den rationella delen av mig ikapp. Vi har biljetter bokade, vi åker snart dit och spenderar 10 dagar där.

Vad jag önskar att den här resan snart var över. Att vi kunde få bli en "vanlig" familj. Inte känna saknade och vänta till nästa gång. Önskar det för dem. Jag klarar mig och kan hantera det. Men dom. Hon ska få ha sin pappa varje dag och han ska få ha sin dotter varje dag.

Gillar