Kontroll hos BVC för blivande tvååring.

God morgon! Hur är det med er? Jag mår rätt bra. Lite trött men det ingår i vardagen. Igår var vi på BVC för Sandreas för kontroll, hon bli två snart så det var dags igen.
Det var inte ett helt fläckfritt besök. Jag och Gubbe hade lagt märke till två saker med henne som vi tog upp. Dels att hon skelar lite med ena ögat och sköterskan höll med om det och skulle skicka remiss till en ögonklinik. Sedan har hon två små kulor under hakan som vi var lite fundersamma över. Visste att hon hade slagit i sig där för någon månad sedan som kunde vara orsaken. Sköterskan höll med och sa att det kunde vara brosk eller små knutar. Vi ska hålla koll på det, om dom växer eller om dom inte försvinner ska vi kolla upp dem.
Som vanligt skulle hon vägas och mätas. Växt på längden hade hon gjort. Nu är hon hela 87 centimeter lång. Dock hade hon inte ökat något direkt i vikt. 13 kilo ligger hon på vilket var ungefär samma vikt hon hade sist för ett halvår sedan. Det var inte alarmerande men eftersom hon hade lite hull att ta av men vi bokade in en ny träff efter sommaren för att se om hon börjar öka i vikt igen och lägger sig på kurvan igen. Säkra före det osäkra.
Förutom dom delarna gick allting strålande. Som vanligt var hon otroligt duktig under besöket. Jag är inte så orolig över det som tog upp. Mest dom där kulorna som snurrar i bakhuvudet. Säkert ingen fara.

Gillar

Föräldralivet är jobbigt.

Ännu en gång blir allt som heter planer inställda. Mammalivet kallas det. Både underbart och tufft. Det är som allt, har sina fördelar och nackdelar. Fördelarna väger såklart upp det som är lite jobbigare men det måste vara okej att tycka att det är jobbigt. Ibland får jag känslan från andra av att det inte är okej att tycka föräldralivet är jobbigt bara för att en har valt det. Att det är bara är att härda igenom och inte klaga eller kommentera. Som att en helt plötsligt ska vara gjord av stål sekunden ens barn kom till världen. Så är det såklart inte. Kanske tvärtom.
Vissa gånger känner jag mig starkare men andra gånger otroligt mycket skörare. Tröttheten som kommer över mig gör mig skör. Ständiga slitet. Samtidigt som det kan vara otroligt jobbigt så älskar jag det. Vet att jag har skrivit om det tidigare. Känner dock att det är viktigt att påminna om att det är okej att tycka föräldralivet är jobbigt samtidigt som en älskar sitt barn. För det är inte alltid enkelt. Så är det bara. Ibland önskar jag att jag kunde trycka paus även om jag inte vill vara ifrån min dotter.

Gillar

Om jag inte var mamma.

Ännu en dag hemma med min lilla stjärna. Tacksam för våra dagar även om de har varit i de gnälligaste laget. Eftermiddagen var bättre än förmiddagen. Inga direkta utbrott men vi sov ordentligt idag på dagen. Tog lyxen igen att sova med henne igen. Så skönt. Var tydligen trött för jag somnade snabbt efter att ha lagt mig till rätta och där log vi och sov i två timmar. Vakna av att hon la huvudet på min rygg och använde mig som kudde. Att bli mamma har gjort mig till en mänsklig madrass/kudde. Något som jag inte har något emot.

Jag älskar livet med Sandrea och skulle inte byta det mot något men ibland kommer funderingar. Vad skulle jag har gjort idag om jag inte var mamma? Hur skulle livet ha sett ut? Att bli mamma har gjort mycket positivt för mitt mående så tror inte jag skulle må lika bra som jag gör nu. Enzo skulle säkert vara kvar hos mig. Kanske skulle jag ha varit mer aktiv med andra hundägare. Tror jag skulle hamna i mer problem. Har en förmåga att dra till mig problem. Skulle definitivt haft ett litet kontor i lägenheten. Något som jag saknar men vet inte hur jag ska lyckas få till det. Vet egentligen inte varför jag tänker så ibland för jag älskar livet med min lilla tjej och det hon tar fram i mig. Livet skulle INTE vara bättre utan henne.

Gillar