Vårtecken för mig.

Har flytta till ett nytt hem blivit ett vårtecken för mig nu? Just nu i detta nu känns det nästan som det. Tror det är tredje eller fjärde våren sen 2017 jag flyttar under våren men det är bara den senaste och den här flytten som har lett till ett riktigt hem för mig. Vårtecken vad är det annars?
Soliga dagar där jag njuter av att vara ute och går. Gruset som känns under mina skor, nervös känsla över att jag kanske rullar ner för en backe på grund av gruset, traumatiserad av det från gymnasiet då jag faktiskt gjorde det. Blommar som kämpar sig fram under de vissna löven som blev kvar efter hösten på marken. Det klassiska som fågelkvitter bland träden, fåglar som badar sig lätt i pölar och som prasslar bland buskarna.

Jag kan känna mig nästan nykär igen under våren. Ett viss pirr i kroppen när jag ska ta mig ut genom dörren och möta dagen. Gör det lättare att vilja vara ute, känns inte lika svårt att möta nya utmaningar för dagen. Min inspiration blommar upp och jag vill fånga vårsolen. Kan njuta ännu mer när jag har mina solglasögon som skyddar mig från det starkaste ljuset. Innan har de molniga dagar varit perfekt för mig och min ljuskänslighet. Nu uppskattar jag de soliga vårdagarna på ett nytt sätt.

Både det jag ser fysiskt och känner är olika vårtecken. Så kan det vara. Kanske hittar fler vårtecken nu som mamma. Min andra vår som jag får dela med Sandrea utanför magen. Kanske har hon vårrus i sina små ben, eller är det när skrapsåren på knän börjar dyka upp. Tack och lova har vi klarat oss från det hittills. Dock är det troligen bara en tidsfråga.
Vår första vår tillsammans befann hon sig faktiskt i magen så det kanske inte räknas? Det var en våren vi sist förberedde för flytt. Nu får det räcka kan jag hoppas.

Gillar

Albanien | Shkopet

I helgen fick vi egen tid. Bara vi tre. Vi åkte iväg på en utflykt i bergen där landskapet var så vackert att en inte kunde göra något annat än att gapa av förundran. Hur kan moder natur bjuda på ett sånt fantastiskt landskap? Som svensk skulle man drömma om att har råd att kunna köpa med ett hus med en sådan utsikt och här är det nästan vardagsmat. Här finns floder här och var som slingrar sig igenom bergen. Dom förändras med årstiderna beroende på torka . Att kunna åka bil och njuta av landskapet är en lyx.

Resans mål var denna gångbro. Shkopet. En gångbro som används varje dag för dom som jobbar på vattenkraftverket på andra sidan. En mycket läskig väg till jobbet om ni frågar mig. Jag med min dåliga balans, eller problemet var nog att jag spände mig så att det blev ostadigt. Blev aningen läskigt och fick paranoida tankar om att jag kunde ramla ner. Visste inte om jag var orolig för mig eller min kamerautrustning. Blev inte bättre av att gäng med ungdomar bestämde sig för att leka coola bakom oss. Ni vet såna ungdomar som tror att dom är coola som hänger på räcket och hoppar på bron utan att tanken på ett fel steg kunde leda dom rätt ner i vattnet. Lika bra att Gubbe bar Sandrea över bron. Men ingen ordentlig gångväg till själva vattenkraftverket utan en stig längs en brant. De som jobbar där borde få extra betalt bara för det enligt mig.
Det var en fantastisk upplevelse att få se bron och att gå på den. Om ni någonsin åker till Albanien och är i Tirana, åk dit. Ligger cirka 1 timmar utanför Tirana (huvudstaden).

Bakom oss i högra bilden ser ni vattenkraftverket.

Gillar

Förbereder mig mentalt.

Inspiration till dessa bilder fick jag från @jennilenita i detta inlägg.

Torsdag och jag känner mig nervös och stressad. Det är mycket på gång nu.
Försöker förbereda mig mentalt inför imorgon då jag ska på begravning. Än så länge har jag inte varit överdrivit påverkad av att min farmors man har gått bort utan mest ledsen för min farmors skull. Sen såklart blir en alltid påverkad på begravningar, det går inte att komma ifrån. Tycker det är otroligt tråkigt för min farmors skull att behöva vara ensam igen. Men hon är en riktigt envis kvinna. Ska verkligen försöka besöka henen oftare och ringa oftare. Hon tycker Sandrea är så härlig så måste ta med henne. Ska bjuda upp henne någon dag när vi kommit hem från Albanien. Vi har pratat om det länge och det känns verkligen på tiden. Min farmor fyllde dessutom år igår, 91 blev hon. Tyvärr vågade vi inte att komma med tanke på alla baciller som finns i förskolan och att jag snorar fortfarande. Ville inte risker att hon skulle bli sjuk nu till begravningen.

Förutom att morgondagen ligger framför mig så är det resan jag tänker på. Det ska packas för både mig och lillan. Har saker att förbereda. Videos som ska filmas och redigeras, dator som ska rensas så att alla bilder får plats. Biljett för hemresa ska köpas. Gör klart det jag vill få klart hemma innan vi åker. Ska försöka ta djupa lugna andetag och bocka av en sak i taget.....

Gillar