Föräldralivet är jobbigt.

Ännu en gång blir allt som heter planer inställda. Mammalivet kallas det. Både underbart och tufft. Det är som allt, har sina fördelar och nackdelar. Fördelarna väger såklart upp det som är lite jobbigare men det måste vara okej att tycka att det är jobbigt. Ibland får jag känslan från andra av att det inte är okej att tycka föräldralivet är jobbigt bara för att en har valt det. Att det är bara är att härda igenom och inte klaga eller kommentera. Som att en helt plötsligt ska vara gjord av stål sekunden ens barn kom till världen. Så är det såklart inte. Kanske tvärtom.
Vissa gånger känner jag mig starkare men andra gånger otroligt mycket skörare. Tröttheten som kommer över mig gör mig skör. Ständiga slitet. Samtidigt som det kan vara otroligt jobbigt så älskar jag det. Vet att jag har skrivit om det tidigare. Känner dock att det är viktigt att påminna om att det är okej att tycka föräldralivet är jobbigt samtidigt som en älskar sitt barn. För det är inte alltid enkelt. Så är det bara. Ibland önskar jag att jag kunde trycka paus även om jag inte vill vara ifrån min dotter.

Gillar

Trivs det gör jag.

Veckan är i full gång. Tacksam för att Sandrea är frisk eller ja relativt frisk. Tillräckligt frisk för att kunna gå till förskolan så jag få gå iväg till arbetet. Trivs så otroligt bra där. Det en sån gemenskap, som en kollega sa "det är som en familj" och det är väl så jag vill känna där jag arbetar. Fast det är nog ingen självklarhet att få kunna känna så på sin arbetsplats antar jag?
Det ger mig väldigt mycket att åka iväg till jobbet eller arbetsträningen som det egentligen är. Jag känner mig "normal" vilket kanske är en en konstig sak är att säga. En del av samhället. Vägen mot att bli självständig blir tydligare. Får komma iväg från hemmet och göra annat. Sen har jag såklart väldigt kul på där också. Många skratt har jag fått. Har en kollega som jag fungerar extra bra med och vi får skratta mycket ihop. Blir som barn nästan. Trivs det gör jag. Så tacksam över att hittat en sån bra matchning.

Gillar

Livet ska väl ha blandade känslor.

Den här veckan har passerat förbi. Den har varit händelserikt. Jag har haft många blandade känslor. Njutning, stress, glädje, frustration och lättnad. Livet ska väl ha blandade känslor och allt kan inte bara vara solsken. Blommor har plockats. Varit ute mycket och njutit av vårvärmen som besökte oss. Utnyttjat faktumet att vi har haft en tomt att springa på under veckan. Fått träna kroppen genom att bära Sandrea nästan en kilometer. Känt oro för flytten då det har dykt upp frågetecken som vi får svar på nästa vecka. Fått hem en ny mobil, iPhone 11 Pro Max som beställdes från Swappie (alla bilder i detta inlägg är tagna med den). Lite nöjd med att jag köpte den begagnad även om jag har tagit mina senaste två efter pappa ändå. Jobbat har jag också gjort och det har varit roligt.

Fast helgen har mest bestått av solsken för min del. Min Gubbe kom igår. Det kunde inte bli bättre. Vi har haft fantastiska två första dagar tillsammans. Sandrea var överlycklig över att få träffa sin pappa igen. Sprang till hans famn när vi mötte honom på bussterminalen. Var nästan rädd att hon skulle snubbla av sin ivrighet. Hon ville bara ha pappa och hans uppmärksamhet resten av dagen och gör allt med honom. Det var fint att se. Hur de lekte tillsammans. Glädjen som sprudlade i hela henne. Lyckan över att få vara tillsammans igen.

Helgen avslutades med att hela familjen åkte till min storebror för att fira honom. Han fyller 31 imorgon. Första gången vi alla var samlade där samtidigt. Både stort för oss och honom skulle jag tro. Att ta emot besök är inte hans starka sida och det förstår jag. Det ligger lite press bakom det och något som jag själv har väldigt svårt för ibland. Alltid stressad inför besök själv. Fick också träffa min fina Apollo som är på semester hos min bror tills vi flyttar.....(om vi nu flyttar...?)

Gillar