Vila i Frid min Luna

Igår klockan 13.00 hade jag en tid för Luna hos veterinären, hon skulle få somna inte. I 9 års tid har vi kämpat med Lunas fysiska och psykiska hälsa. Nu hade det kommit till en gräns då det inte gick mera.
Jag och min mamma adpoterade henne från Mareifreds Katthem 1 oktober 2010. Där hittade vi henne mager och med en rejäl förkylning som hon tog hem och smittade Poseidon med. Hon hade hittats instängd i förråd, hon fortsatte vara en mästare på att bli instängd i garderober senare.
Poseidon blev hennes livskamrat och dom fick spendera sex år tillsammans tills han fick ett dödligt virus. När han gick bort blev hon aldrig riktigt sig själv igen. Hon tappade intresse för att leka, höll sig under samtidigt som hon krävde närhet och uppmärksamhet hela tiden, jag var tvungen att gå upp på morgonen för att hon skulle få ro till att sova.
Vi missade ju aldrig att hon älskade flyttkartonger att sola sig i solen....
Tre månader efter Poseidon kom Apollo in i våra liv. Apollo var sex år yngre än Luna. Hon tog på sig en mammaroll för honom. Sa åt honom när han gjorde fel och tvättade honom, men det tog tid innan hon började busa igen. Tyvärr hade hon aldrig samma energi som när Poseidon levde.
Kommer sakna min Luna i all evighet. Kan inte fatta att hon är borta. Samtidigt tror jag att jag är okej med det samtidigt som jag inte kan fatta att hon är borta. Har undermedvetet vetat att detta ska ske ett tag men har inte velat släppa taget. Det var det bästa beslutet för oss båda. Många hade gett upp första månaderna med henne, vi gav henne en chans många inte hade gjort. Älskade henne utan gränser.
Jag var med henne till slutet och hon somnade på min arm. Min älskade Luna, tack för all kärlek jag fick och fick ge dig. Hon var med mig och fanns för mig bland mina svåraste perioder. Hon har varit en del av min trygghet senaste 9 åren.

Hopppas att det finns en himmel för katter och att hon är återförenad med Poseidon där uppe....

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229