Träffade läkare

Träffade äntligen en läkare i onsdags efter en lång väntan. Var nervös. Otroligt nervös. Visste inte om det berodde på resan eller om det var för att jag skulle träffa läkaren. Morgonen blev också stressig. Hann nätt och jämnt med sista pendeln för att ha en chans att komma i tid. Pappa som glömde mobilen hemma och sedan en trafikolycka på vägen som gjorde att det blev köer. Så lite stressigt.

Väl på plats och jag satt med läkaren kändes det som en läkare jag kunde ha förtroende för. Just på den här psykiatrin har jag alltid gillat dom personer som jag har träffat. Har känt mig trygg. Det va skönt att han inte var ett undantag.
Vi gick igenom mitt mående idag. Hur livet fungera för mig just nu. Sedan kom vi in på otroligt känsliga ämnen. Om jag skulle börja må riktigt ordentligt dåligt igen. Min oro kretsade runt Sandrea när vi prata om det. En av mina största rädslor är att hon ska se mig må så pass dåligt. Vill inte ens gråta framför henne. Men sen jag fick veta att jag var gravid har destruktiva tankar inte ens existerat i mitt huvud. Har på nåt sätt "skärpt till mig" sen jag blev mamma. Inte tillåtit mig gå ner den vägen. Det är skönt på så sätt.

Vi kom fram till att arbetsträning på 10 timmar i veckan var en bra början. Gärna med något som har med mina intressen att göra. Kanske någon fritidssysselsättning som kan stärka min självkänsla och självförtroende. Hoppas på att både försäkringskassa och arbetsförmedlingen stöttar det. Vill innerligt att det blir steg i rätt riktning nu. Att jag kan få komma igång och känna mig en del av samhället. Som en "vanliga Svensson".

Gillar

Kommentarer