Pappan till min dotter är äntligen här

Vi är äntligen på fötterna igen. Skulle kalla mig oss 90% friska. Kanske till och med sträcka det till 95%. Inte nog med det. Min man, min gubbe, pappan till min dotter är äntligen här. Kom till oss i natten till igår (Tisdag). Det var en sån fin återförening.

Jag satt uppe och väntade på honom i soffan som jag bäddat ut. Tittade på mina vanliga serier som just då i väntan kändes väldigt tråkiga. Sandrea hade somnat tillslut, hon hade varit lite busig under kvällen. Till sist anlände han vid min ytterdörr. Sprang upp och mötte honom i dörren klockan ett på natten. Gav ett varmt och kärleksfullt välkomnande. Första tanken var att det kändes konstigt att han var här. Att ha en man i lägenheten. Så van vid att det bara är jag och Sandrea.
Vid två vakna vår dotter till och blev hur glad som helst över att se sin pappa igen. Hon blev så glad och pigg att hon ville busa runt och ha sig till fyra på morgonen. Min kämpe till gubbe skulle dessutom upp klockan åtta och jobba. Han jobbar hemifrån som tur är. Så vi kan mysa och umgås även fast han jobbar.
Varit ett heltidsjobb för Sandrea nu att springa in och hålla koll på sin pappa i sovrummet. Kommer dit och ropar "pappa, pappa". Otroligt gulligt att se. Lite häftigt att hon fatta att det är pappa trots att dom inte haft haft så mycket tid tillsammans. Men har sagt att det är pappa vid varje videosamtal och när vi har fått vara tillsammans i Albanien.

Nu ska vi njuta av familjelivet!

Gillar