När sömnen inte vill infinna sig på beställning

En soluppgång jag bevittna för två veckor sen

Ikväll sitter jag uppe fast jag borde vara trött. Huvudet känner sig klarvaket och tankarna snurrar åt alla möjliga håll. Kände mig otroligt seg hela dagen efter en natt med många uppvaknanden så en kan tycka att det inte borde vara några problem att somna. Känns nästan som jag har en värk i kroppen och kan inte ligga bekvämt hur jag än vrider och vänder på mig. Nee. Får sitta uppe en stund till och reflektera över livet. Vad annars ska man göra när sömnen inte vill infinna sig på beställning?
Blir nästan avundsjuk på dem som bara kan lägga sig ner och somna direkt. Vad skönt det skulle vara. Min pappa är sån. Kan somna snabbt utan ansträngning eller behov av att varva ner. När jag var liten kunde jag höra honom snarka inom några minuter efter han lagt sig. Det brukade också vara min signal så att jag kunde gå ut och tjuvröka nä jag var i tonåren. (Förlåt pappa om du läser detta!) Hyss hade man minsann för sig på den tiden.

Ska jag vara ärlig är det nästan som en oro och stress som gnager i mig. Kan inte placera den. Den existerar i hela kroppen. Vet inte vad den vill eller vad som har orsakat den. Inte direkt logiskt. Eller jo kanske logiskt när jag väl kommer på vad som har triggat den. Har märkt senaste dagarna att jag har haft svårt att komma till ro på kvällarna. Kanske för att jag sätter stress och press runt att få Sandrea att sova själv (vilket går inge vidare)? Gubben kommer hit snart, nervöst runt det kanske? Oavsett vad det är så tär det på min sömn just nu.

Gillar

Kommentarer