Inget blir bra av att stressa fram det

Den lilla snö som var är borta. Ute är det blött, grått och kallt på ett rått sätt. Längtar inte ut på någon promenad. Vill mysa ner mig i soffan med en bok och glömma tid och rum.

Den här veckan som varit har verkligen gått upp och ner. De senaste två dagarna har varit värst. Känslan av orkeslöshet har varit konstant. När Sandrea inte är hemma eller sover har jag inte lust till något. Har bara velat ligga i soffan och inte göra nånting. Lättare blir det när jag kan lägga min fokus på henne och glömma allt annat.
Trodde att min nyfunna intresse skulle hjälpa att jag skulle snöa in mig på det i några veckor men just nu verkar det inte tillräckligt. Hjälper inte heller att jag har svårt att somna. Ligger och är stressad på kvällarna. Gillar inte alls det. Försöker lista ut vad som orsakar allt detta. Enda orsak jag kan komma på att rutinerna saknas. Har fortfarande inte kommit tillbaka till dem. Vet inte varför det ska vara så svårt.

En dag i taget är det enda som räknas just nu. Ta sig igenom dag för dag. Njuta av alla fina stunder med Gubben och Sandrea. Glömma alla krav som jag sätter på mig själv. Fortsätta arbeta på mitt mående. Hitta sätt för att må bättre. Påminner mig själv om att det får ta den tid det gör. Inget blir bra av att stressa fram det.

Gillar