Hur har det gått sen jag fick min diagnos?

Om ni undrar vad jag har för smink är det Kat von D Fetish Palett på ögonen och Jeffree Star Velour Liquid Lipstick Scorpio på läpparna. Tröja från H&M.
Nu var det ett tag sen jag uppdatera er om framstegen jag har gjort sen jag fick min diagnos
, Asperger eller Autism som det egentligen heter nuförtiden. Asperger är ju det som beskriver min sida av spektrumet men dom har tydligen tagit bort Asperger som diagnos och allt heter Autism nu. Men ni fattar vad jag menar.

Inom vården har det inte hänt så mycket. Har en tid i februari på ADHD/Autismprogrammet för att få stödkontakt där. Läkaren sa att jag kan troligen få lite hjälp och kunskap om hur jag ska kunna hantera vissa jobbiga situationer. Min läkare nämnde att dom har börjat uppmärksamma att tjejer med Autism ofta hamnar i otrygga situationer med män just för att vi inte kan läsa av signalerna för än det är försent. Så bland annat det ska dom försöka hjälpa mig med så att jag inte blir skadad igen.

Jag väntar fortfarande på en tid hos habiliteringen. Funderar att ringa dem på måndag och tjata lite. Hittills har jag inte fått det bästa intrycket av habiliteringen i Södertälje med tanke på att informationsmötet där var rena floppen. Kan alltid hoppas på att min inviduella kontakt med en psykolog där blir bättre.

Vad har jag lärt mig om mig själv då?
Eller jag har snarare fått mer förstående till varför jag reagerar som jag gör i många situationer. Varför jag får ångest när jag göra en resa som jag generellt inte brukar göra, som att åka till min vän Janne eller när jag ska till pappa. Det tillhör inte mina rutiner för kommunalt åkande. Varför jag inte går upp och skakar hand min nya människor vid sociala tillställningar, för att jag helt enkelt tycker det är obehagligt och känner att jag inte har något med den människan att göra. Jag föredrar djur framför människor för att jag förstår dom lättare, har man lärt sig ett djurs kroppspråk och rutiner då är det så mycket enklare än människor.
Men ibland när jag tycker att det är jobbigt, t.ex. när jag har varit på gymmet då kan jag peka fingret mot Aspergern och säga "det är bara den som spökar" och att det är inte så farligt som min hjärna tror. Men jag försöker ändå vara snäll mot mig själv, om det är något jag verkligen inte känner att jag klarar av för att det blir för jobbigt då släpper jag efter och lyssnar på mig själv.
Tyvärr har jag inte kommit så långt när det gäller att hitta genvägarna för att få ett vardagsliv att fungera. Förhoppningsvis kan jag få den hjälpen på ADHD/Autismprogrammet och habiliteringen.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229