Fortsätta kämpa och se ut som en människa

Känner mig känslomässigt omtumlad, vilket kanske inte är så konstigt. Kämpat mig igenom 48 timmarn. Ett steg i taget, gör så mycket jag bara kan när jag hittar kraften. Försöker på något sätt inte låta hela min värld rasa samman. Vet att Luna skulle vilja att jag kämpa på, ge Apollo alla kärlek jag bara kan. Dock känns det som hon fortfarande är här med oss men hennes skrikande tjat om mat saknas.
Det är så märkligt att hon inte är här längre, hon har varit en del av mitt liv i nästan 9 år. I oktober skulle vi ha haft 9 år tillsammans. Det är overkligt, tror att en del av mig inte har förstått vad som har hänt än. Väntar på smällen när verkligheten kommer ikapp mig.
Idag är det en träff med kuratorn som står på schemat. Vet inte om det bästa beslutet var att sminka mig men då det alltid finns en risk för tårar men känner att jag vill se fräsch ut. Mår bra av att göra mig i ordning för dagen, känner mig mer som människa då och inte någon halv zombie. Under detta lager med smink hittas ett trött ansikte som har fått acne på grund av att mensen är på g. Underbart att vara kvinna.
Det är bara att tuta och köra! När flytten är över då ska jag tillåta mig själv att slappna och låta alla känslor komma ikapp. Känslorna kommer troligen oavsett om jag vill det eller inte så fort jag slappnar av.

Gillar

Kommentarer

Agnes,
Du är sååå snygg i snagg!!
None
IP: 82.99.3.229