Förskolan ringde

Jag satt fokuserat vid datorn. Redigerade bilder. Funderade på vad som skulle kunna tänkas vara intressant att skriva om kommande vecka. Telefonen ringer och det ser ut att vara numret till Sandreas förskola. Svarar och mycket riktigt. Förskolan. I några sekunder grips jag av panik. Nu har det hänt något, Sandrea har skadat sig. Alla scenarios spelas upp i mitt huvud. Hon har ramlat. Ett barn har bitit henne. Hon har hjärnskakning. Blir att åka till sjukhuset. Efter vad som känns som en riktigt lång sekund frågar pedagogen om jag kan hämta henne.
Sandrea kunde inte somna och efter att ha kämpat med henne i 45 minuter tyckte dom att det var dags att kalla in mig. Det var en sån lättnad när de sa att hon inte kunde somna. Släppte datorn och drog på mig jackan. Promenerade i rask takt till förskolan. Möttes i hallen av en ledsen Sandrea som blev väldigt glad över att få komma till sin mamma.

Bestämde att vi skulle gå till affären tillsammans och hon kunde få somna på vägen dit. Tog inte många minuter innan hon somnade i vagnen. Det betydde att jag kunde få springa runt i affären i lugn och ro. Tur var det. Hade ingen aning om vad vi skulle äta till middag idag. Visste bara att jag skulle köpa lite gott för helgen i form av glass och eventuellt möjligheten till att baka något. Hade mina kära mor på luren under tiden. Hon kan säkert intyga till att jag sprang runt på affären som en förvirrad höna. Tillslut landa beslutet i att köpa en fryst lasagne. Enkelt och gott. Hoppas inte min dotter misstycker helt. Till nästa vecka ska en planerad matlista göras.

Har haft en rätt mysig eftermiddag tillsammans. Hon sov en timma till efter att vi kom hem. Hoppade över en stund till min famn för lite närhet och det har jag inte något emot alls. Lasagnen är i ugnen nu. Vet inte vad jag längtar mest till. Lasagnen eller vår efterrätt (glass)? Vet vad Sandrea helst vill ha. Först mat!

Gillar

Kommentarer