Det som inte får hända hände

Hej på er och hej sommartid! Tyckte att vi sov lite länge idag och när jag slog på nyhetsmorgon förstod jag varför. Sommartid så istället för sju var det åtta. Inte alls konstigt att jag tyckte att vi hade tagit en ordentlig sovmorgon till åtta. Känns som det är samma sak för mig varje år. Blir alltid lika förvirrad om jag inte få en påminnelse från något håll dagen innan.

Igår hände det som inte fick hända. Sandrea satt i halsen på något hon stoppade i sig. Hade tagit av henne byxorna i samband med blöjbyte och tänkte att hon inte behövde ta på sig dem igen eftersom hon skulle få ett bad snart. Dagen innan hade hon fått vaccin i benen och hade kvar plåstret.
Jag står och plockar i köket. Hon sitter vid bordet och leker som hon brukar göra när jag plockar i köket. Pratar med mamma som jag också bukar göra när jag fixar med saker. Vänder mig om för att jag hör Sandrea och där ser jag ett ansikte som sitter och kvävs. Släpper allt och springer över till henne. Drar uppe henne ur stolen och slänger över henne på axeln och skakar på henne, kanske till och med dunkar i ryggen. Kollar sen för att se om hon andas och det gör hon. Försöker se om hon har fått ut nåt och när hon öppnar munnen ser jag det rosa plåstret som satt på benen. Pillar ut det fortare än kvickast. Mamma hänger kvar i lurarna som jag tappat och hör henne fråga vad som händer. Säger att jag får ringa tillbaka. Bryter ihop på soffan med Sandrea i min famn som fortsätter busa och vara glad.

Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Kände mig som världens sämsta mamma. Frågade mig själv "hur kunde jag varit så dum och inte tänkt mig för?". Ringde pappa och grät och sa att jag är världens sämsta mamma för att detta hände. Han sa genast att jag är en jättebra mamma och berätta en historia när han var i Sandreas ålder. Då hade han fått tag på en nyckel och satt i halsen och farmor hade fått pilla upp den med naglarna.
Tyvärr är detta nåt som ingår med barn. Dom börjar pilla och stoppa i munnen allt olämpligt dom kan hitta. Jag är sjukt noggrann med att hålla koll när hon är på golvet. Minsta lilla jag ser hon pillar på undersöker jag. Men inte tänkte jag att hon skulle lyckas pilla bort sitt plåster på benet. Borde ha tagit bort det redan samma dag hon fick.

Tackolov mår Sandrea bra. Mest den här mammans psyke som tog stryk i slutändan.

Gillar

Kommentarer