Avslutar och går vidare | En ny glöd

Nu har jag valt att hoppa av matematiken då skolan inte verkar kunna ge mig rätt stöd för att få det att fungera, osäker på om jag kommer att behöva matematiken i framtiden. I dagsläget känns det som att den gav mer ångest, oro och stress än nytta. Gillade inte den balansen, speciellt inte nu. Förhoppningsvis ska vi nu hitta en annan form av sysselsättning, en praktikplats en dag i veckan några timmar är mitt mål. Förhoppningsvis i närheten då jag helst vill undvika att åka i till Strängnäs.
Tror även min ångest har kretsat lite runt att det just har varit Strängnäs som är ett center av mitt trauma. Varje gång jag åkte in till skolan fick jag flashbacks. Alla dessa minnen som poppa upp som jag helst inte vill tänka på, inte konstigt att jag känner ännu mera obehag inför att åka iväg.
Lilla Apollo får vara med och pryda dagens vardagsinlägg, den enda som inte har något emot att vara med på bild tydligen av alla mina barn. Ja pojkarna är mina fyrbenta barn. Sedan får vi se om jag utvecklar en ny typ av kärlek när dottern kommer, vilket jag har förstått kan hända.

Just idag har jag satsat på att arbeta med bloggen då jag har helt enkelt fått upp en helt ny glöd för den. Denna glöd gör att jag tycker att det är ännu roligare att sitta och skriva, skapa, komma på idéer och helt enkelt uppdatera så ofta som möjligt. Satsar på att ha 1-2 två inlägg om dagen. Varierat innehåll som ändå håller en liten röd tråd. Minimalism, hållbarhet, mitt liv och lite nöje. Vissa inlägg lägger jag mer tid på att planera och skapa, andra går lite snabbare och kräver mindre arbete. Känns bra att jag så många idéer och olika sätt som jag vill skapa innehåll till bloggen.
Gör det för att jag tycker är kul, skulle vara en bonus om jag en dag kan tjäna pengar på det men just nu gör jag det som sagt för att jag tycker det är kul och vill sprida mitt budskap.

Gillar

Kommentarer

Hemma i en främmande plats

Till att börja med, Glad Påsk! Hur ser era planer ut för helgen? Själv ska jag ta det lugnt för det mesta. Min hyresvärd A-K kommer imorgon en sväng och eventuellt kommer familjen hit på måndag och har tanken att baka tills dess. Får se om jag får ihop det. Min plan för min lediga tid är att jag ska organisera och rensa. Känns som jag inte har plats för allt av någon konstig anledning.

Min anledning till att jag är frånvarande från bloggen lite är att jag faktiskt har mått rätt bra. Har inte haft några snilleblixtar till speciella inlägg och jag har inte gjort så mycket, eller jo lite har jag haft för mig.
I onsdags var jag inne i Strängnäs för att ha en träff med en som jobbar med Våld i nära relation. Att flytta har rört upp lite känslor trotts allt. Nu bor jag i kommunen jag drog ifrån och som jag skrev i ett tidigare inlägg kan ensamhet ta det bästa från en.
När jag åkte till Strängnäs var det första gången jag befann mig själv gåendes i där sen jag flyttade. Det var en sådan märklig känsla. Hade impulsen att gå "hem" men fick påminna mig själv om att jag inte bor där längre. Att känna sig hemma och samtidigt inte vara hemma, en liten känsla av det var en främmande plats. Tittade mig lite över axeln men inte lika mycket som jag trodde att jag skulle göra. Hade mer ångest inför bussresan än att besöka Strängnäs själv.

Gillar

Kommentarer

Ensamhet kan få en att gå tillbaka

Igår innan jag gick och la mig försökte jag peppa mig med en mängder citat. Sa till mig själv, att vara ensam är starkt, jag kan fixa detta, jag är en stark kvinna. Köpte alla mina försöka till att peppa mig tills jag låg i sängen. Tyckte det jag precis sa till mig var en massa bullshit. Sen tänkte jag att jag har ju Enzo och Apollo så jag är inte så ensam iallafall, kan ju alltid bolla tankar och känslor med dem.
Med den här flytten jag gjorde innebär det att jag första gången bor helt på egen hand. Jag har inget skyddsnät som skyddar mig från mig själv. Har inte familjen eller personal för boendet. Okej jag har boendestöd och kontaktperson men ingen som skyddar mig från att falla tillbaka, gå tillbaka till honom....
Ensamhet är oftast det som får kvinnor att gå tillbaka till sina ex som utsatt dem för våld. Det kan vara svårt att förstå men det finns en sjuk form av trygghet i det, någon som vill ha en och man vet exakt vad man ska förvänta sig. Som mig som dessutom har asperger blir det ännu tryggare för jag vet hur jag ska agera, vet vem det är och jag vet reglerna. Senaste två åren har jag undermedvetet försökt hitta kopior av honom, samtidigt har varningsklockor ringt i mig när det har börjat brännas.
Det är sjukt att när jag har varit ensam för länge kan jag börja sakna honom och börja fundera på vad som hade hänt om jag aldrig hade lämnat honom. Hade jag haft det bättre eller sämre? Troligen hade jag haft det sämre men inte insett det. Hade troligen varit en slav för hans vilja. Kan iallafall säga, jag hade inte fått raka av mig håret eller ha roliga hårfärger. Så det är sjukt att jag kan sakna en person som våldtog mig och misshandla mig både psykiskt och fysiskt. Men han var min trygghet och allt med honom var inte negativt, vi hade fina stunder också och det är nog dom jag saknar.

Just nu känns det som att året i Mariefred kommer antingen knäcka mig eller göra mig starkare. Vill inte falla tillbaka, vill inte förändra den jag är igenom för någon, vill kämpa för att vara trygg i mig själv och inte vara beroende av någon.

Gillar

Kommentarer