Albanien | Hjärtat delat i två delar

I lördags landade vi i Sverige igen med många blandade känslor. Otroligt tacksam för att vi gjorde resan och att Sandrea fick spendera tid med sin pappa i tre veckor. Även resten av familjen där.

Under vår tid i Albanien gjorde vi inte så mycket mer än att umgås och det var det som var meningen med resan. Umgås, kärlek och mys. Både jag och Sandrea blev överrösta med kärlek från vår albanska familj. Sandrea charmade alla i sin väg.
Att få spendera tre veckor som familj och hjälpas åt att ta hand om vår dotter var ovärderligt. Även om jag fortfarande var Sandreas trygghet tog hon till sig alla otroligt bra. Sov som bäst när hennes pappa låg med bredvid sängen vid nattning. Kunde sova lugnt bredvid honom.
Tillät farmor och farfar att vara barnvakt när jag och gubben gick ut på dejt när det var Alla Hjärtans Dag. Var första gången jag hade någon att fira den dagen ordentligt och det blev väldigt speciellt. Alla dessa känslor som kom tillbaka.

Glad tjej på flyget. Hon var så duktig både dit och hem på flygplanet. När vi landa i Nord Makedonien fick hon problem med öronen då hon släppte taget om bröstet. Gick mycket bättre hem för då tog hon faktiskt nappen.

Busar med sin pappa.

Till världens bästa mamma.

En vacker dag på stranden där vi tog en promenad.

Blev många latte ute då man som normalt inte göra vanligt kaffe hemma i Albanien.

Kom snö i Tirana för första gången på tjugo år ungefär. Alla skyllde på att jag hade tagit med mig snön.

Dessa berg som finns överallt...

Söta djur här och där.

Nu känns det konstigt att vara hemma igen. Mitt hjärta är delat i två bitar. En del tog jag med mig tillbaka i form av min dotter och den andra delen lämnade jag kvar i Albanien. Just nu känns det inte riktigt som hemma. Allt känns tråkigt och har en klump inom mig. Nu vill jag bara distrahera mig fram till nästa gång vi åker. Vilket blir till maj när Sandrea fyller ett.
Försöker räkna upp alla fördelar med Sverige för att det ska kännas bättre att vara tillbaka men det är svårt.

Oavsett hur jobbigt det är nu så är det värt det, lyckan att få se min dotter kramas med sin pappa. Värt all slit och smärta vi har gått igenom.

Gillar

Kommentarer