Årliga klippningen av häcken

Idag var det dags för den årliga klippningen av häcken hemma hos pappa. Om jag inte hade haft Sandrea hade jag varit med och krattat ihop allt men istället var vi moraliskt stöd. Det är nästan som en familjegrej att klippa häcken varje år. Vi hjälps åt. Pappa kör med maskinen och vi som är där hjälper till att kratta ihop allt.
Sandrea satt nöjt med en gren från häcken som hon hade snott från sin kusin. Men lite besviken blev hon när jag tyckte att det var dumt att äta bladen. Vi har olika åsikter om vad som är lämpligt att stoppa i munnen helt enkelt.

Blir alltid extra gott fika då. Syrran och hennes barn hade bakat kladdkaka dagen till ära. Himla gott. Fick mitt fika för mig själv för vi passade på när lillan låg och sov. Sedan beställde vi pizza till lunch. Svensk pizza hade jag minsann saknat under vår tid i Albanien. Den där är inte riktigt lika god som den vi har här i Sverige.

Efter lunchen bestämde jag att det var dags för att traska hemåt. Mitt humör började ändras och kände att jag behövde tid för mina tankar och känslor. Egentligen kanske det hade varit bäst att stanna kvar för att undvika de jobbiga känslorna så mycket som möjligt. Men ibland kan det vara hälsosamt att ta tag i dem också.

Gillar

Kommentarer

Tillbaka på svensk mark

God morgon! Nu är vi tillbaka på svensk mark. Det är blandade känslor runt att vara hemma igen. Pendlar mellan klumpen av gråt och vara helt okej. Just nu är planen att komma tillbaka till rutiner så snart som möjligt.
Resan hem var ett tråkigt äventyr i sig. Hade ett ordentligt avsked med familjen flygplatsen. Tårar rann. Försökte hålla ihop det men det gick inte. Bara för att göra allt jobbigare blev planet över två timmar försenat. Såklart hade vi redan gått igenom säkerheten så vi fick vänta där själva. Ett tag hoppades jag på att det skulle ställas in så att vi kunde åka hem till gubbis igen. Tillslut kom jag och trötta Sandrea på planet.

Vi sov hem men vi gick över ganska direkt på morgonen till pappa. Kände inte för att vara ensam hemma. Idag går vi troligtvis över också till pappa. Eventuellt blir det bad också med syskonbarnen som är hos pappa. Kul för Sandrea att busa med dem.Blev en tur till sjön igår men Sandrea hade somnat under vägen dit vilket inte var speciellt konstigt. Hon var helt slut efter natten.

Jag har redan packat ur resväskan. Kom upp tidigt idag. Innan vi går över ska jag försöka börja redigera en video, hoppas på att jag har material till en video. Sedan planer inköp för Sandrea inför förskolan. Ska sätta mig och beställa lite kläder åt henne från sellpy. Har suttit och lagt en massa i favoriter så nu är det bara att gå igenom vad som kan vara lämpligt.
Som sagt, tillbaka till rutiner.

Gillar

Kommentarer

FUCK IT

Nu är vår tid här i Albanien nästan över. Fem dagar kvar. Åker på lördag. Hur gick dessa två månader så snabbt? Kändes i början som om vi hade all tid i världen på oss och nu börjar tiden rinna ut. Kan vi stanna tiden nu?

Jag har verkligen blandade känslor runt att åka hem till Sverige. Saknar mitt hem men en del av mitt hjärta kommer vara kvar här. Distansrelationer är verkligen inte lätt speciellt när det är påtvingat och ett barn med i smeten. Men vad gör en förutom att kämpa.
I relationen är jag den som försöker vara positiv. Peppar oss i det hela men egentligen vill jag bara skrika ibland och säga "FUCK IT!" för jag går sönder lite samtidigt som jag inte kan tillåta mig själv att deppa ihop. Det är väl därför jag försöker vara den positiva för att göra mig själv gladare och lätta min stämning.

Senaste dagarna har varit ganska tråkiga och grå. Ett konstant åskmoln har legat över oss vilket gör att vi inte är ute och far så mycket. Kanske lika bra att bara sitta inne och mysa. Uppskatta de sista dagarna vi har tillsammans innan vi måste vara utan varandra i tre månader. Men om tre månader kan gubben äntligen komma till Sverige igen. Som jag längtar. Då ska vi börja ta tag och lösa alla problem.
Ett steg i taget därifrån.....

Gillar

Kommentarer