Tur att jag har dig

Tacksam för att jag har det här trollet att spendera dagarna med även om det inte alltid är helt lätt. Alla dessa humörsvängningarna när hon är trött men när hon är glad är hon så himla underbar vilket hon oftast är.

Idag kom gudmor Petra över då hon redan har fått vaccin och jag testade negativ igår för covid. Hon hade med sig beskvier och physalis till kaffet. Sandrea bjöd på glatt och pratigt humör och hon gav oss några goa skratt. Var otroligt skönt att träffa kära Petra och få prata av mig om allt som har hänt och vad som händer inombords just nu.

Försöker att hålla mig sysselsatt men tar ett tag komma tillbaka till rutinerna igen. Ska försöka dyka ner i mina intressen igen och hitta tillbaka till de positiva rutinerna som faktiskt har fungerat för mig. Blir kanske lättare när pojkarna kommer tillbaka i helgen.
Just nu ligger stort fokus att skapa rutiner för Sandrea, speciellt runt hennes sömn. Tränar på att få henne att sova i hennes säng vilket är lättare sagt än gjort. Har skapat en liten spellista med tre låtar (babblarna vaggvisa, trollmor och du är så fin) som jag startar och sedan får hon amma sig dosig i min famn och sedan lägger jag över henne i sängen samtidigt som hon får snutta på bröstet. Sedan står jag där och hänger över sängen tills hon släpper taget om bröstet. Musiken får gå så länge hon sover. So far so good. Igår sov båda sina längre tupplurar i sin säng. En timma både gångerna.

Tänker när jag har fått kläm på att få Sandrea att sova sina timmar på dagen ska jag försöker komma igång med youtube igen. Har varit lite knepigt när hon inte riktigt har velat sova själv men nu känns det hoppfullt.

Gillar

Kommentarer

Nio månader

Ni trodde väl inte att jag hade glömt att lilla trollet blev nio månader? I fredags blev hon det. Oj vad hon utvecklades under våra tre veckor i Albanien.

Hon pratar mer aktivt, försöker härma oss vuxna oavsett vad det är. Kunde nästan få till "pappa" men just nu är det mycket "dadda". Vi lyckades lära henne att klappa händerna. Tror ärligt talar att hon är få dagar i från att krypa. Märker också att hon får starkare och starkare vilja. Väldigt tydlig med att meddela att något är fel eller när det är något hon vill ha.

Det enda jobbiga nu är att hon fortfarande ha problem med sin mage. Hon är hård men tack och lov inte förstoppad. Vi har fått tid till nästa vecka för att undersöka magen och även testa för mjölkproteinet. Hoppas på att läkaren kan hjälpa henne då.

Gillar

Kommentarer

Albanien | Hjärtat delat i två delar

I lördags landade vi i Sverige igen med många blandade känslor. Otroligt tacksam för att vi gjorde resan och att Sandrea fick spendera tid med sin pappa i tre veckor. Även resten av familjen där.

Under vår tid i Albanien gjorde vi inte så mycket mer än att umgås och det var det som var meningen med resan. Umgås, kärlek och mys. Både jag och Sandrea blev överrösta med kärlek från vår albanska familj. Sandrea charmade alla i sin väg.
Att få spendera tre veckor som familj och hjälpas åt att ta hand om vår dotter var ovärderligt. Även om jag fortfarande var Sandreas trygghet tog hon till sig alla otroligt bra. Sov som bäst när hennes pappa låg med bredvid sängen vid nattning. Kunde sova lugnt bredvid honom.
Tillät farmor och farfar att vara barnvakt när jag och gubben gick ut på dejt när det var Alla Hjärtans Dag. Var första gången jag hade någon att fira den dagen ordentligt och det blev väldigt speciellt. Alla dessa känslor som kom tillbaka.

Glad tjej på flyget. Hon var så duktig både dit och hem på flygplanet. När vi landa i Nord Makedonien fick hon problem med öronen då hon släppte taget om bröstet. Gick mycket bättre hem för då tog hon faktiskt nappen.

Busar med sin pappa.

Till världens bästa mamma.

En vacker dag på stranden där vi tog en promenad.

Blev många latte ute då man som normalt inte göra vanligt kaffe hemma i Albanien.

Kom snö i Tirana för första gången på tjugo år ungefär. Alla skyllde på att jag hade tagit med mig snön.

Dessa berg som finns överallt...

Söta djur här och där.

Nu känns det konstigt att vara hemma igen. Mitt hjärta är delat i två bitar. En del tog jag med mig tillbaka i form av min dotter och den andra delen lämnade jag kvar i Albanien. Just nu känns det inte riktigt som hemma. Allt känns tråkigt och har en klump inom mig. Nu vill jag bara distrahera mig fram till nästa gång vi åker. Vilket blir till maj när Sandrea fyller ett.
Försöker räkna upp alla fördelar med Sverige för att det ska kännas bättre att vara tillbaka men det är svårt.

Oavsett hur jobbigt det är nu så är det värt det, lyckan att få se min dotter kramas med sin pappa. Värt all slit och smärta vi har gått igenom.

Gillar

Kommentarer