Favorithörnan i min lägenhet

Just den här hörnan vid TVn är min favorithörna i lägenheten. Den delen som jag tycker har fått bäst känsla som beskriver min personlighet och hur jag vill ha i ett hem. Kan titta flera gånger om dagen där och känna att jag älskar hur det ser ut. Böckerna, växten, påfågelfjädern, lyktan, döskallen som är en sparbössa, drakarna och nu min diffuser. Kontrasterna med vitt och mörkt. Kanske är det för att just det hörnet är lite mera medvetet gjort?
Stilen jag har här skulle jag vilja ha i hela hemmet. Det behöver köpas in lite mera växter för att lyckas med det. Tror jag är nöjd med prydnaderna jag har ändå. Vill inte ha mer för då skulle det se för rörigt ut. Mera växter behövs för att skapa den här känslan. Vill sätta upp något i hallen också för ge den mera intryck direkt när en kommer in.

Har ni någon del av ert hem som ni tycker om extra mycket?

Växten fick jag av min moster förra året när vi var på besök. Hon hade den till övers och tyckte den kunde passa fint hos mig. Älskat den sen den kom hit. Överlevt några bett från Apollo. På något sätt har den hållits vid liv. Ett mirakel bara det. Ingen aning om vad det är för sort dock, minnet är bra men kort.
Drakarna kommer från mormor, min mormor inte Sandreas. Den är köpt i Nepal troligtvis. Tänkte först att det kunde vara Kina men mamma berätta att mormor lärde sig kinesiska men lyckades aldrig ta sig dit. Skrev sen till mormor och frågade för att kunna ge er rätt fakta. Hon trodde att det var Nepal men minns inte riktigt helt.

Döskallen fick jag för några år sedan av mamma. På den tiden då mitt intresse för döskallar var stort. Samlade på dem. Nu har jag bara enstaka kvar. Älskar just denna. Borde väl använda den mer flitigt för att spara pengar. Lägga slantar som blir över i den.
Påfågelfjädern är efter mamma. Fick den när hon skulle flytta till Malta. Passar fint där och ger lite liv. Lite blått och grönt. Tror inte att det är äkta fjädrar men törs inte svära på det. Hur som helst har den funnits länge i min mammas ägor. Så länge jag kan minnas. Inget jag skulle gå och köpa nytt av om det skulle vara äkta.

Gillar

Kommentarer

Mål för vecka 41

God morgon Måndag! Vi hade någon slänga av förkylning under dagen bara igår. Såg inget snor på Sandreas näsa nu på morgonen. Skickade iväg henne till förskolan. Skulle det vara något får hon dom ringa och hon får komma hem. Tror faktiskt att för mig var det nog trötthet det mest handla om igår. Har sovit så otroligt dålig under hela förra veckan. Tror kroppen helt enkelt sa ifrån. Trots att jag var otroligt trött tog det en timma innan jag äntligen somna. Sömnproblem plus en dotter som väcker en hela nätterna är inte den bästa kombinationen. Tur att jag har min kanellatte att lita på för att ta mig igenom de trötta dagarna.

Veckans mål

  • Organisera Sandreas gamla kläder, vad som ska säljas, skänkas och ge tillbaka till en vän
  • Göra mandelsmör
  • Ha en lika kreativ vecka som förra
  • Rensa i garderoben igen
  • Skicka iväg kläder till välgörenhet och soptipp

Ska faktiskt börja dagen med en härlig dusch. Passa på. Sen ska jag ta mig igenom garderoben. Börjar i den hörnan. Fick lite kläder efter min syster för ett tag sedan och kan nog ha behållit någon tröja för mycket. Var dumt och bra att jag fick gå igenom hennes utrensning. Så det ska göras. Vara lite hård mot mig själv ändå.

Vad har ni för planer och mål den här veckan?

Gillar

Kommentarer

Min vecka 40

Den här veckan har gett upp och nedgångar. Fysiskt och psykiskt. Mest på grund av trötthet. Det är det som gjort att dagarna har känts tunga. Försökt sluta amma men har gått sådär men på grund av mina försök har produktionen av mjölk gått ner och då suger min kära dotter för glatta livet på nätterna vilket resulterar i att min sömn blir lidandet. Tack och lov har faktiskt eteriska oljorna hjälpt mig en del. Märkt skillnad på dagar då jag inte har använt min diffuser och dagar jag har använt den. Men ett mer djupare inlägg av mina tankar runt eteriska oljor en annan dag.

Min kära dotter har börjat gå. Verkligen gå. Hon tar sig längre och längre fram för varje dag som går. Ute håller hon mig gärna i handen när hon går vilket är otroligt gulligt. Inne är det nästan full rulle. Är inte vad vid att hon går så hajar till varje gång jag ser henne komma gåendes bakom mig. Hon nästan smyger fram.
En dag när jag hämta henne på förskolan ropade hon mamma och kom springandes för att sedan slänga sig i min famn. Ni kan nog tänka er att mammahjärtat smälte rejält och tårkanalen av lyckotårar höll på att fyllas. Lyckades samla mig snabbt och berätta hur stolt jag var över henne.

Nu under helgen har hon dock börjat ge mig hjärtattacker. Klättra upp för soffan är tydligen väldigt underhållande för henne. Rycker hela tiden till när hon är där uppe och har ett tokyck. Springer fram för att hon inte ska ramla ner. Lägger babynestet under soffan som en madrass ifall att. Vet inte hur jag ska bete mig med den nya grejen. Låta henne göra det eller ställa soffbordet för och risker att hon dra ner grejer från TV-bänken. Alltid är det något!

I fredags hämtade jag Sandrea tidigt på förskolan. Det var dags för ett ultraljud för att se att allt var bra efter urinvägsinfektionen. Hon fick bara vara där drygt timmar så strax efter lunch var jag på plats. Kom ut i hallen i sin pedagogs famn med ett rån i handen. Såg verkligen förvånad ut över att se mig. Inte lika exalterad som när vi möts ute men glad blev hon.
Jag hade en otroligt genomtänkt plan för att dagen skulle rulla på perfekt. Tänkte att hon skulle somna på vägen till pappa eftersom hon brukar sova efter lunch både hemma och på förskolan. Sedan efter tuppluren skulle hon få lite mellanmål antingen i hemma hos pappa eller i hans bil på väg till sjukhuset för att bygga upp till bästa förutsättningarna för ett ultraljud. Inget av detta hände.
Hon skulle bestämt vara vaken i vagnen. Satt där och varvade med sång, prat och gnäll. Gick till och med en extra sväng för att hon åtminstone skulle klämma in 30 minuter innan det var dags att åka. Nej nej inte det. Hon somna sen i bilen, vakna till när jag lyfte över henne i vagnen och somna om. 10 minuter senare var jag tvungen att väcka henne. Totala 20 minuter fick hon sova. Inte optimalt minst sagt.
Vet inte sen vem det var mest tortyr för undersökning. Fick hålla ner hennes armar medan en sköterska fick hålla ner benen så att läkaren kunde göra ultraljudet. Skrik och panik. Försökte till och med få henne att reagera på ordet "glass" att hon skulle få det när vi kom hem. Hon registrera inte ens att jag sa det. Tillslut var vi klara. Läkaren såg inte något direkt som han reagera på men skulle såklart ta en närmare titt på bilderna. Kändes skönt ändå att det inte fanns något som han reagera på direkt.

Hittade en stilig kisse på min fotopromenad

Sista dagarna på veckan fick jag ett nytt beroende. Kanellatte. Allt ska tydligen har kanel nu enligt mig. Tillhör hösten. Speciellt doften av det. Tror att jag dricker 2-3 kanellatte om dagen just nu. Kan en få i sig för mycket kanel? Kanske bör undersöka det innan jag har kanel på allt...

Det som jag har älskat mest den här veckan är kreativiteten som har sprutat genom fingrarna. Fota, skriva, pyssla, ordna hemma och testa mig fram med mina oljor. Har haft en sån stark skaparlust hela veckan trots att sömnen har varit helt åt skogen. Jag njuter av varenda sekund när hela jag känner såhär. Hoppas ni har märkt och gillat det!

Positiva händelser under veckan

  • Sandrea har lärt sig nya ord (bok, bil och försöker säga anda)
  • Har gått på promenader själv för att fota och ge mig egentid med mina intressen
  • Klätt mig snyggt för min egen skull
  • Beundrat naturen skönthet
  • Fått min nya byrå på plats
  • Sandrea kan gå
  • Varit ute och lekt med min lilla tjej
  • Rensat hallbyrån
  • Njutit av en fungerande kyl och frys

Vår helg var väldigt fin trots at den bara bestod av att vara hemma tillsammans. Vi gick svängar till affären då jag har väldigt dåligt minne och slås nuförtiden av en total förvirring så fort jag kliver in där. Både fredag, lördag och söndag sprang jag dit. Suck. Igår gick vi vår första lilla lilla promenad ute utan barnvagn. Uppskattades av oss båda. Personligen älskar jag att ha mysiga stunder ute just för att hon älskar det och är otroligt nyfiken på sin omgivning. Hon vill upptäcka allt som går att upptäcka. Ibland försökte hon dra iväg med mig och jag fick sedan styra henne på rätt väg. Idag tåg vi en liten längre promenad som jag dock fick varva med att bära henne men minst lika mysigt. Undrar om hon älskar hösten lika mycket som mig?

Avslutar dock veckan med lite förkylningssymtom men hoppas det bara är något som är över dagen och att vi båda mår fint imorgon!

Hur har eran vecka varit?

Gillar

Kommentarer